Ya(S)mine

Efter en hård dag har jag äntligen doppat min rumpa i sängen. Jag kröp ner med boken "Kvinnor som vågar" av Linda Lindenau i hopp om att hinna läsa några sidor i alla fall innan somnar med den över näsan.

Man vill ju inte vara politiskt inkorrekt och säga saker i stil med "Bra, det förtjänade du din djävul!" eller liknande. Men jag väljer att uttala mig såhär: även om skon träffade fel, så var den riktad rätt.

Blåsten tillsammans med en hel dags vila, och till viss del också sömn, bidrog antagligen till en sömnlös natt för mig. Må dessa veckor gå snabbt.

Hur som helst så passade jag på att gå upp före tuppen i stället och njuta av en god kopp te innan dagen börjar. Strax ska jag väcka Angelina och Mikael för att senare hämta upp Angelinas vän som ska spendera lördagen hos oss.

Later

Jisses, vad veckan har sprungit iväg. När jag i förmiddags insåg att det faktiskt var fredag idag fick jag mig en smärre chock. Jag har ju fortfarande ostrukna rader i min "att-göra-lista". Men som den livsnjutare jag nu försöker vara så får jag väl skjuta upp det till nästa veckas lista i stället.

Nu kryper jag upp i soffan tillsammans med bästa Angelina för att mysa in helgen. Fredagsmaten är nämligen i magen och helggodiset står på bordet.

Later

Godmorgon vänner.

Jag har spenderat min natt med att vända och vrida på mig i sängen. Knappt en stunds sömn har jag fått. Valde därför att ta dagen ledigt och förhoppningsvis spendera den i solen.
Trädgårdslandet skriker efter en hjälpande hand och SMHI lovar sol och värme hela dagen. Håller tummarna för att det stämmer.

Later

Solen skiner över Sverige och socialdemokratin!
Idag är vi många som väljer att fira första maj genom att tillsammans demonstrera för ett varmare och bättre samhälle. I Helsingborg samlas vi 12.00 på Mäster Palms plats för att tillsammans gå upp till Sundspärlan där bland annat tal, ponnyridning och övrig underhållning väntar.

Upp till kamp, kamrater!

Finaste Veronica gjorde vid mina naglar idag. Jag blev, som vanligt, väldigt nöjd.

Jag hade lite tid över i morse och valde att spendera den framför TVn och nyhetsmorgon.
Där diskuterade man huruvida det går att träna bort synfel eller ej.

Det jag kom att tänka på när de talades om glasögon och synfel var att jag i förra veckan såg en lapp hos min optiker som gjorde mig väldigt glad, men samtidigt skamsen och rent av förbannad.

På lappen stod det "Smarteyes skänker glasögon till alla barn under 8 år".

Jag passade på att fråga min optiker vad som låg till grund för beslutet och hon talade då om för mig att det var när de fick ta del av en undersökning från Majblomman, barnhjälpsorganisationen, vilken visade på att oerhört många barn med synfel går utan glasögon på grund av föräldrarnas dåliga ekonomi, som ledningen valde att ta det beslutet.
 
Jag kände glädje i att jag valt en optiker som satt barnen i första hand. Också i det faktum att så många föräldrar som tidigare tvingats välja bort glasögon till sina barn för att ha råd med andra nödvändigheter eller vice versa, nu kanske har möjlighet att ge barnet båda delarna.

Men sen kom ilskan och skammen. Varför hade Smarteyes, och Lensway som jag tror också har hängt på, tagit detta så oerhört nödvändiga beslut innan vi politiker gjort det?

Som SSU:are har jag tillsammans med mina kamrater i många år tryckt på partiet och menat att det inte finns något alternativ. Glasögon till våra barn måste vara gratis och det måste så vara under hela barnets uppväxt. Det handlar om så mycket. Det handlar om att ge alla barn möjligheten att lära sig läsa och skriva. Det handlar om deras självförtroende och vilja att leka och vara barn, tillsammans med andra barn. Det handlar om att avlägsna betongklumpen från förälderns axlar och ge dem möjligheten att förse sitt barn med både såväl glasögon som den alltid så dyra overallen.

På (S)kånes partiDÅK förra året antogs en motion, ursprungligen från Jesper Lissmark, om att göra glasögon gratis för alla barn och unga mellan 0-18 år.   

Till min stora glädje har mina kamrater i regionen nu lämnat in en motion till regionfullmäktige som säger just detta. Man kräver att glasögon ska vara gratis för barn och unga upp till 19 år.

Det är hög tid för oss politiker att ta vårt ansvar.
Det handlar om alla människors lika rätt, att behandlas lika och ha samma möjligheter i livet.

Spenderar söndagskvällen med onyttigheter och film.
Jag ska försöka mig på att se "IRON MAN" för första gången.
Vi får se hur det går. Sambon är pepp i alla fall.

Johan Ahlberg och jag själv skriver lite om den borgerliga regeringens arrogans mot jobbskapande: 

Det totala haveriet på arbetsmarknaden:

Fredrik Reinfeldt och Anders Borg gick till val 2006 med att anklaga regeringen Persson för att låta Sverige befinna sig i massarbetslöshet. Denna påstådda massarbetslöshet innefattade drygt 4 procent av den arbetsföra befolkningen. Idag har den svenska tillväxten stannat upp och den dystra sanningen till det är att den moderata arbetslinjen totalhavererat med utförsäkringar av sjuka och nyutexaminerade unga som saknar arbete. Den borgerliga regeringen har på sex år orsakat en fördubbling av det mörka utanförskapet till 8 procent, vilket motsvarar nästan en halv miljon människor.

Ett av de fyra högerpartiernas största misslyckande under sin tid på regeringskansliet är utan tvekan den stigande ungdomsarbetslösheten som i dagarna uppgår till var fjärde person mellan 18 och 25 år. Dessa människor befinner sig i riskgruppen för att klassas som långtidsarbetslösa, alltså sex månader i frysboxen utanför arbetsmarknaden. I januari 2006 befann sig 28 000 personer i långtidsarbetslöshet. Idag är siffran 68 000. Det är en stabil ökning på över 142 procent, enligt Arbetsförmedlingens nya siffror, vilket tyder på att radarparet Reinfeldt och Borg inte alls tagit det ansvar för Sverige som de så gärna berättade om under finanskrisens åtstramningspolitik.

Lösningen att bromsa och dra ner långtidsarbetslösheten, och generellt den allmänna arbetslösheten i riket är enkel – låt sjuka vara sjuka. Moderata samlingspartiet har under många år kritiserat den forna socialdemokratiska regeringens försäkringssystem och acceptans för hinder vid arbete, för att istället amerikanisera samhället och kasta ut dessa personer i en arbetslöshet där tryggheten försvinner och piskan plockas fram. Det andra steget är att inse faktum att det inte finns marginaler för generösa och slarvaktiga skattesänkningar för de bäst ställda i tider där utanförskapet växer. Istället för att ge ytterligare en månadslön till undersköterskan borde resurserna gå till att anställda en välbehövlig arbetskamrat till den stressade och ensamma samhällsbäraren på de slutkörda sjukhusen. 

Det socialdemokratiska alternativet till att öppna dörrarna för de arbetssökande människorna är att inse att vi måste investera i varandra för att åter uppnå ett tillväxtsamhälle. Satsa offensivt i ekonomiska resurser i fler utbildningsplatser från grundskolan till högre studier på universitet i det kunskapsbaserade samhälle vi lever i. Det gäller också att erbjuda fler praktikplatser på marknaden och bland annat rusta för effektiva bygge av eftertraktade bostäder, en mer fungerande kollektivtrafik och ett ökat antal tjänster inom sjukvården.

Skattesänkningar är välkomnande, men inte i krisande tider, och aldrig på bekostnad av andra människors lidande. Regeringen Reinfeldt har satt sig på läktaren i kampen för ett arbetande Sverige, en läktare där de också ska få ett evigt säsongskort från september 2014. 

Testar att blogga från luren.

Okey vänner, I think I´m back in buissnes.

Jag har inte bloggat på ganska exakt tre månader.
I mitt senaste inlägg skrev jag att jag medvetet valt att ta en så kallad "bloggpaus".
Detta av anledningar som jag, vid tillfället, inte kände för att berätta.
Detta har inte förändrats.
Jag kommer inte att förklara min paus vidare, utan har istället valt att ta upp bloggandet igen och ta vid där jag slutade.

Eller försöka, åtminstone.

Enjoy!

Jag har inte bloggat på ett tag.
Det har varit ett medvetet val från min sida, och jag kommer inte att kommentera anledningarna till varför - inte just nu. 

Jag kommer att fortsätta blogga, men när detta kommer att ske vet jag inte i nuläget.
Fram tills dess så vill jag varmt rekommendera Olas blogg! Kika in där, vetja.

Det nya året börjar med såväl media- som (S)-drev mot vår partiordförande, Håkan Juholt.
Med drevet växer också kritiken mot de som kritiserar. Var vi inte överens om att det nya året skulle vara som en nystart för vårt parti där det yttersta fokuset skulle ligga på politik och inte person? Med "det yttersta" menar jag att lite fokus alltid måste ligga på personer i ett parti, och då framförallt de ledande personerna. Dessa fungerar trots allt som ett ansikte utåt. Som ett samlat ansikte för alla oss som kämpar för samma sak men som inte syns. Det är ju så det fungerar.

Likaså ska man komma ihåg att drevet mot Socialdemokraterna, och dess yttersta företrädare, inte är någon nyhet. Vi har alltid varit det parti som fått ta kritik från framförallt media i hög utsträckning. Vad vi dock kan konstatera är att det nu gått lite för långt. Vi ser media förvrida, sprida rena lögner och fullkomligt strunta i att använda sig av källkritik när de slänger ut artikel efter artikel med propaganda mot oss Socialdemokrater och framförallt mot vår partiordförande. 

Men svartbetalda barnflickor, folkmord, kränkning av de mänskliga rättigheterna och sexualbrott från högt uppsatta moderater är inget som media lägger ner tid på. De så kallade nyheterna glider förbi, i princip osynligt, och ger en tydlig bild av vad media tycker är viktigt. Det vill säga att en partiordförande som (inte) bryter mot en regel (som inte finns) är, enligt media, mycket värre än att till exempel bryta mot folkrätten. Det handlar i grund och botten om att media nu mer och mycket tydligare gör skillnad på partier och människor i vårt land. 
Där är vi idag, år 2012, i vårt demokratiska land. 
Ni inser problematiken?

Men det var inte det mitt inlägg skulle handla om. 
Utan om det (S)-drev som uppenbarligen fortfarande drivs mot vår ordförande. 
Det är självklart viktigt att vi i vårt öppna och demokratiska parti och land inte hängs ut för att vi väljer att uttrycka våra åsikter. I vårt parti måste det få lov att råda högt till tak. Att vi har olika uppfattningar om saker, att vi vågar tala emot när vi tycker att något är fel och att vi är många som talar ser jag som ett tecken på friskhet. Vi är ett stort parti med många aktiva. Det vore märkligt, och nästan sektliknande, om vi inte hade haft lite olika åsikter som saker. Och om vi inte fått lov att uttrycka dem. 

Vad jag däremot tycker är oerhört beklagligt är att vissa av mina kamrater väljer att säga ifrån och yttra sig offentligt och på det sett som Ylva Johansson m.fl. valt att göra. För helt ärligt, Ylva - som erfaren S-politiker- visste vad som skulle hända i media med det inlägg som valde att publicera på sin blogg. Hon visste att mediadrevet skulle ta fart på nytt, och jag känner mig ganska säker när jag nu menar att detta var hennes mening.

Vad vi, alla Socialdemokrater, är överens om är ju att vi 2014 MÅSTE vinna valet. För Sveriges skull. För allas skull.

Vi ser hur borgarna med Moderaterna i spetsen försämrar vårt samhälle. Vi ser hur ofantliga mängder pengar, som t.ex. borde gått till att ge våra äldre en fin sista tid i livet, till att se till att fler unga går ut med fullständiga betyg eller får rätt till fri skolmat eller till att sänka priserna på läkemedel, i stället går till skatteparadis och rakt ner i chefernas fickor. Vi ser att all denna privatisering av offentlig verksamhet lett till att många människor har det så mycket sämre. Vi ser att klasserna ökar i Sverige. De fattiga har blivit fattigare och de rika har fått mer i plånkan. Vi ser tydligt hur skolan försämrats och hur allt färre elever blir behöriga till gymnasiet. Vi ser en ökning av antalet unga som tvingas förtidspensionera sig, då regeringen valt att svika dem som i hög grad behöver hjälpen. Arbetslösheten ökar och leder till att fler personer är i behov av socialbidrag. Jag kan fortsätta i evigheter, men ni förstår vad jag vill komma fram till. Nämligen att Sverige behöver en socialdemokratisk ledning för att kunna ta sig ur det totala fiasko som Moderaterna bidragit till under sin tid vid makten. Gud vet vad mer de hinner med att förstöra innan 2014…. 

Men för att vinna valet 2014 så måste vi stå enade. 
Vi har ett eget ansvar allihop till att få stopp på drevet och i stället börja forma den politik vi sedan väljer att gå till val på. Och att få ut den politiken till det svenska folket. Vi måste alltså nu, på riktigt, sluta prata person och börja prata politik.

Vi vet att vi är det enda alternativet för att få stopp på högerns nedmontering av det svenska välfärdssamhälle som vi kämpat med att bygga. Vi är vidare väl medvetna om att högerns politik direkt skadar väldigt många människor, inte minst alla utförsäkrade, alla våra unga arbetslösa och alla våra orättvist behandlade äldre! Låt oss nu lägga fokuset på att göra alla medvetna om detta. Och visa på det faktum att vår politik faktiskt kan göra saker väldigt mycket bättre, för alla - inte bara för vissa! 

Upp till kamp.