Ya(S)mine

Det nya året börjar med såväl media- som (S)-drev mot vår partiordförande, Håkan Juholt.
Med drevet växer också kritiken mot de som kritiserar. Var vi inte överens om att det nya året skulle vara som en nystart för vårt parti där det yttersta fokuset skulle ligga på politik och inte person? Med "det yttersta" menar jag att lite fokus alltid måste ligga på personer i ett parti, och då framförallt de ledande personerna. Dessa fungerar trots allt som ett ansikte utåt. Som ett samlat ansikte för alla oss som kämpar för samma sak men som inte syns. Det är ju så det fungerar.

Likaså ska man komma ihåg att drevet mot Socialdemokraterna, och dess yttersta företrädare, inte är någon nyhet. Vi har alltid varit det parti som fått ta kritik från framförallt media i hög utsträckning. Vad vi dock kan konstatera är att det nu gått lite för långt. Vi ser media förvrida, sprida rena lögner och fullkomligt strunta i att använda sig av källkritik när de slänger ut artikel efter artikel med propaganda mot oss Socialdemokrater och framförallt mot vår partiordförande. 

Men svartbetalda barnflickor, folkmord, kränkning av de mänskliga rättigheterna och sexualbrott från högt uppsatta moderater är inget som media lägger ner tid på. De så kallade nyheterna glider förbi, i princip osynligt, och ger en tydlig bild av vad media tycker är viktigt. Det vill säga att en partiordförande som (inte) bryter mot en regel (som inte finns) är, enligt media, mycket värre än att till exempel bryta mot folkrätten. Det handlar i grund och botten om att media nu mer och mycket tydligare gör skillnad på partier och människor i vårt land. 
Där är vi idag, år 2012, i vårt demokratiska land. 
Ni inser problematiken?

Men det var inte det mitt inlägg skulle handla om. 
Utan om det (S)-drev som uppenbarligen fortfarande drivs mot vår ordförande. 
Det är självklart viktigt att vi i vårt öppna och demokratiska parti och land inte hängs ut för att vi väljer att uttrycka våra åsikter. I vårt parti måste det få lov att råda högt till tak. Att vi har olika uppfattningar om saker, att vi vågar tala emot när vi tycker att något är fel och att vi är många som talar ser jag som ett tecken på friskhet. Vi är ett stort parti med många aktiva. Det vore märkligt, och nästan sektliknande, om vi inte hade haft lite olika åsikter som saker. Och om vi inte fått lov att uttrycka dem. 

Vad jag däremot tycker är oerhört beklagligt är att vissa av mina kamrater väljer att säga ifrån och yttra sig offentligt och på det sett som Ylva Johansson m.fl. valt att göra. För helt ärligt, Ylva - som erfaren S-politiker- visste vad som skulle hända i media med det inlägg som valde att publicera på sin blogg. Hon visste att mediadrevet skulle ta fart på nytt, och jag känner mig ganska säker när jag nu menar att detta var hennes mening.

Vad vi, alla Socialdemokrater, är överens om är ju att vi 2014 MÅSTE vinna valet. För Sveriges skull. För allas skull.

Vi ser hur borgarna med Moderaterna i spetsen försämrar vårt samhälle. Vi ser hur ofantliga mängder pengar, som t.ex. borde gått till att ge våra äldre en fin sista tid i livet, till att se till att fler unga går ut med fullständiga betyg eller får rätt till fri skolmat eller till att sänka priserna på läkemedel, i stället går till skatteparadis och rakt ner i chefernas fickor. Vi ser att all denna privatisering av offentlig verksamhet lett till att många människor har det så mycket sämre. Vi ser att klasserna ökar i Sverige. De fattiga har blivit fattigare och de rika har fått mer i plånkan. Vi ser tydligt hur skolan försämrats och hur allt färre elever blir behöriga till gymnasiet. Vi ser en ökning av antalet unga som tvingas förtidspensionera sig, då regeringen valt att svika dem som i hög grad behöver hjälpen. Arbetslösheten ökar och leder till att fler personer är i behov av socialbidrag. Jag kan fortsätta i evigheter, men ni förstår vad jag vill komma fram till. Nämligen att Sverige behöver en socialdemokratisk ledning för att kunna ta sig ur det totala fiasko som Moderaterna bidragit till under sin tid vid makten. Gud vet vad mer de hinner med att förstöra innan 2014…. 

Men för att vinna valet 2014 så måste vi stå enade. 
Vi har ett eget ansvar allihop till att få stopp på drevet och i stället börja forma den politik vi sedan väljer att gå till val på. Och att få ut den politiken till det svenska folket. Vi måste alltså nu, på riktigt, sluta prata person och börja prata politik.

Vi vet att vi är det enda alternativet för att få stopp på högerns nedmontering av det svenska välfärdssamhälle som vi kämpat med att bygga. Vi är vidare väl medvetna om att högerns politik direkt skadar väldigt många människor, inte minst alla utförsäkrade, alla våra unga arbetslösa och alla våra orättvist behandlade äldre! Låt oss nu lägga fokuset på att göra alla medvetna om detta. Och visa på det faktum att vår politik faktiskt kan göra saker väldigt mycket bättre, för alla - inte bara för vissa! 

Upp till kamp.